En vecka kvar...

…till LUUP:s deadline den 1 nov för att söka utbytesstudier (man kan söka genom ERASMUS eller institutionsavtal också, och de har andra sökperioder och partneruniversitet). Om du vill utomlands till nästa höst är det med andra ord hög tid att börja fundera på vart. Eller, snarare, börja arbeta hårt på din ansökan, för det är mycket jobb! Räkna med att sätta av åtminstone flera dagar.

Kanske visste du redan detta. Vad du kanske däremot inte vet är var på prioriteringslistan du ska sätta Singapore, om ens någonstans. Jag ska härmed försöka underlätta för dig.

Systemet med parallellt gående moduler med midterms och finals har jag redan hintat om i mitt tidigare inlägg (tillsammans med annat matnyttigt) och som Peders inlägg visar tror jag att det är ett mer eller mindre oundvikligt system vart man än hamnar, så slösa inte tid på att försöka hitta något som är mer likt trygga Lund – gilla läget istället! Själv har jag inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Vad jag kan säga är att terminen här är mer intensiv (läs: kortare), vilket gör modulsystemet till en ännu större omställning. Om du väljer att läsa fem moduler, vilket de flesta svenskar här (och ja, det finns MÅNGA svenskar här) inte gör, kommer du att ha mer att göra än hemma. Fyra är nog ungefär lika. Tre är minimum men tveksamt om din institution i Lund kommer låta dig komma undan med. Till LUUP-ansökan, ange typ sju för att visa att du gjort din hemläxa. Glöm inte att det är mer regel än undantag här att gå över departementsgränserna.

Vad gäller utbildningskvalitet är National University of Singapore (NUS) och troligtvis även Nanyang Technological University (NTU) rankade högre än Lund, men som bekant behöver inte det säga något om lärar- eller innehållskvalitet på grundnivåerna. Enligt min och andras erfarenhet är det precis som i Lund: det finns allt från riktiga gudabegåvade pedagoger till de kassaste stolpskott. Några har även rapporterat om vissa språkbarriärer p.g.a. svåra fall av singlish, men det är nog inte värre än att lyssna till vissa allmänt förvirrade föreläsare på Eden/EC.

En stor skillnad mot Sverige och Lund är hur stolta man är, både över sitt land och över sitt universitet. Förvisso är många tvingade till det, men det är imponerande att se hur många studentföreningar och -aktiviteter det finns här. Jag kan inte svära på det, men det känns väldigt mycket som hela den amerikanska collegekulturen som Erik beskriver så träffande i sitt inlägg. Ibland blir det lite löjligt med alla underliga subkultursföreningar som attraherar kanske tre personer eller stora skrytaktiviteter för att hylla skolans storhet, men samtidigt är mycket av det ganska inspirerande. Det känns verkligen som att folk får utlopp för sina idéer och hittar folk med samma intressen, och därmed får ut mer av sina studier. Det är lite som om alla i Lund hade fattat grejen med LUPEF =)

Om du väljer att ansöka till Singapore – och blir antagen – kommer du med största sannolikhet få ett fint campus-boende antingen i en lägenhet du delar med tre andra bytisar eller i en korridor. Män och kvinnor är strikt separerade och det finns starka disincitament till samkväm (ryktet säger att städerskorna angivit ett par bytisar, som sanktionerades med dryga böter), även om ingen bryr sig. Det samma gäller festande. Om du har grava problem med auktoriteter eller att vara hyfsat diskret bör du därför överväga annat boende. Faktum är att många bytisar går ihop och hyr lägenheter mer centralt, men smakar det så kostar det.

Staden är enormt häftig. Det är verkligen en världsmetropol och det finns alltid något att sysselsätta sig med, ofta nya slags galna upplevelser men alla sorters underhållning vi är vana vid finns att tillgå, självklart med singaporianska tvister dock. Vad sägs till exempel om att de populäraste klubbarna i sann trångboddhetsanda trökar in så mycket folk att det inte ens går att komma till dansgolvet? Och nej, Kålles är inte ens nära. Något annat som inte ens är nära är den svenska shoppingkulturen – singaporianerna slår den med råge. Så fort man kommer bort från campus finns det shoppingmalls överallt, och då snackar vi i alla prisklasser, storlekar och varumärken. Förra månaden öppnade H&M här och kön var insane, hörde jag. Är du shoppinggalen har du alltså kommit rätt, men har du, som jag, problem med masskonsumismen får du vara beredd på att vända bort blicken en hel del, alternativt få ditt hopp om mänskligheten krasat gång på gång med nackont som följd.

Det bästa med staden är hur multikulturell den är. Kineser, indier, malayer, västerlänningar och alla deras ur-, sub- och blandkulturer samsas på gatorna, skolorna och i hyreshusen. Resultatet blir minst sagt intressant. Alla är väldigt trevliga och det mesta är trivsamt. Kanske är jag lurad av att alla studenter är väldigt tillmötesgående mot oss bytisar, men jag skulle ändå vilja hävda inte att det finns en annan värme här än i Sverige, men åtminstone att folk är mer öppna.

Fast det finns undantag. Är du allergisk mot politiskt förtryck och censur i alla dess former och inte kan hålla dig från att demonstrera, ja då har du min fulla sympati. Å andra sidan håller inte People’s Action Party med och du skulle troligtvis bli utvisad, med eller utan föregående spöstraff. Tänk på det. I vardagen märker man inte av denna för oss ovanliga politiska situation men visst bubblar den där under ytan. Säga vad man vill, men en intressant fältstudie är det. Även den utbredda misstron/rasismen mot gästarbetare samt den nedvärderande attityden mot alla utan en motsvarande mastersexamen är obehaglig. Det märkligaste är dock hur öppna singaporianerna är med dessa attityder; vill du ha lagom doser av kulturkrockar är det som sagt hit du ska komma.

Det tropiska klimatet är naturligtvis enormt härligt för oss köldslagna skandinaver. Det ska dock sägas att Singapore inte är representativt för Sydostasien i helhet: den urbana omgivningen är ännu varmare än paradisstränderna, avgassmog och indonesisk rök skymmer solen och med början i oktober är skyfall och makalösa åskväder dagliga inslag. Jag väljer dock lätt detta – en temperatur under 18 grader har aldrig uppmätts – framför svenskt höstrusk och blasksnö, åtminstone för detta året.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av Sydostasien eller bara av att få en relativt helny upplevelse att söka utbytesstudier i Singapore. Anser du däremot att ens blotta närvaro innebär att stödja en polisstat/diktatur light, ska du inte komma hit. Om inte ditt intresse av att lära dig om hur en asiatisk tiger ser ut i praktiken är större, vill säga.

/Tim Isaksson

About these ads