En första rapport

Vi är nu en bra bit in i terminen, och här kommer en första rapport från ett vårljumt England. Här i Nottingham börjar det nu dra ihop sig mot deadline av uppgifter som ska vara inlämnade innan påsklovet. För påsklov, det är inget man snålar med. Hela april stänger universitetet och det brittiska studenterna åker hem och träffar sina föräldrar och gamla polare medan bytisarna sprids över Europa. Vissa åker hem, vissa (läs: amerikanerna) drar på Eurotrip, medan andra dricker virre i det skotska höglandet, promenerar Londons gator eller upplever tekulturen på den brittiska sydkusten.

Men för att ta allt från början. Sedan slutet på januari bor och pluggar jag i Nottingham, en stad som de flesta har hört talas om men ingen egentligen inte vet så mycket om. Här kommer därför en kort briefing för den intresserade. Den första kommentaren som brukar dyka upp är referensen till Robin Hood. Och ja, legenden säger att han levde i Sherwoodskogen strax utan för stan. Jag har inte själv varit där, och när jag frågat studenter som varit här längre än jag är det hittills ingen som vet var skogen ligger. Det känns som om att detta kommer bli ett fall för stadens Tourist Information alternativ intensivt googlande. Återkommer i frågan.

Downtown City Centre Nottingham är egentligen inte så spännande. Stadskärnan är rätt liten och det finns gamla likväl som nya hus av varierande storlek och estetik. Old Market Square som ligger mitt i smeten ska vara Storbritanniens största med sina 22 000 kvadratmeter. Som i så många andra medelstora engelska städer finns också ett slott, en kanal och ett par gallerior. Antal invånare i Nottingham varierar beroende på vad man anser att staden slutar, mellan 300 000 och 1 000 000 är en vanlig uppskattning. Proportionen statsinvånare/studenter skulle jag bedöma som likvärdig med Uppsala, ett koncentrerat och blomstrande studentliv med andra ord. Rent geografiskt befinner jag mig ganska mitt i landet. Tågförbindelserna är utmärkta och det är ungefär två timmars resa till London. Manchester, Liverpool, York, Birmingham, Leeds, Sheffield, Cambridge, Oxford och Cardiff ligger alla så pass nära att man enkelt kan ta sig till respektive stad och tillbaka över dagen om man känner för det.

Hur som helst, som student spenderar man inte så mycket (dag)tid i city. Universitetet har två campus vilka båda ligger lite avsides, och de flesta bor på eller omkring dessa. University Park är det största, äldsta och huvudsakliga campuset och där huserar de flesta institutionerna och universitetsbyggnaderna. Det är kanonfint med mycket stora gröna ytor och en liten sjö med tillhörande strandpromenad. Jubilee Campus är ett mindre och nybyggt mecka för FEK-studenten några kilometer västerut från University Park.

Det engelska utbildningssystemet skiljer sig från det svenska i att alla kurser läses parallellt och tenteras sista veckan på terminen. Jag läser tre kurser på motsvarande 10 hp vardera. Alla dessa ges av Department of Politics and International Relations. Undervisningen är mestadels strålande, men något knapp i antal timmar räknat. Sammanlagt sex timmars undervisning per vecka fördelat på en föreläsning och ett seminarium i varje kurs är vad som erbjuds. Lärarna förväntar sig att den flitige studenten ägnar 10 timmar per kurs och vecka för självstudier.

Lärarna är för övrigt ett kapitel för sig. De tre som håller i mina kurser är alla ganska olika, men väldigt hängivna. Dr. Goodwin, som håller i kursen The Extreme Right in Established Western Democracies, är en uppkopplad man som deltar aktivt i den politiska debatten och älskar att stå i rampljuset. Förra veckan publicerade han en rapport om högerextrema partisympatisörer som uppmärksammades i flera stora dagstidningar. Detta föranledde att veckans föreläsning inleddes med att Dr. Goodwin stod och trivdes bredvid sina slides med print screens av de kommentarer han fått från politiska pampar på Twitter. Föreläsning vigdes sedan åt en presentation av den rykande färska publiceringen istället för veckans planerade tema. Microblogging är verkligen på tapeten här, läraren som ger kursen The Rise and Fall of New Labour är också en flitig twittrare likväl som institutionen som också har en egen kanal. Det är rätt spännande att de undervisande lärarna och universitet i hög grad kommunicerar vad det faktiskt sysslar när de inte undervisar. Inledningsvis uppmanades vi att följa alla så att vi skulle kunna hålla oss ajour i politiken, och det känns kul när föreläsaren nämner något ur en artikel som denne twittrat om tidigare under dagen. Generellt relaterar kurserna här mycket till den politiska vardagen och de aktuella politiska frågorna som diskuteras i media och på nätet.

Den fortsatta kvällen idag ägnar jag åt att skriva vidare på mina uppsatser, deadline är samma datum och samma tid för alltihop. Det ställer verkligen krav på förmågan att inse sina starka och svaga sidor att försöka parallellskriva, researcha och leva det ljuva livet samtidigt.

På återseende!

Sverker

The time of my life!

Hej alla LUPEF:are!

Nu har jag varit hemma i Sverige i lite mer än en månad och fått lite perspektiv på min utlandstermin och tänkte därför lista det bästa och det sämsta med University of Connecticut, USA och att plugga utomlands. Men först måste jag berätta lite om vad som hänt sedan jag sist skrev.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg kom mina föräldrar över och besökte mig. Det hela började med att jag visade dem campus och pappa var riktigt imponerad av Gampel Pavilion som är basketlagets hemmaarena med plats för över 10 000 åskådare. Efter det bar det av till the Big Apple och några sköna dagar med sightseeing. Frihetsgudinnan, Statten Island, Little Italy med mera lyckades vi se. På lördagskvällen besökte vi den svenskinspirerade gourmetrestaurangen Aquavit. Efter att mina föräldrar fått nog för dagen så möte jag upp med LAOS (Lunds Akademiska Officerssällskap) som höll sin avslutningsmiddag för deras resa till New York och Washington på samma ställe och så gjorde vi staden osäker. New York är en fantastisk stad!

Några veckor senare så var det dags för mitt andra besök till Boston. Jag hade sett fram emot det länge, då jag äntligen skulle få se en NHL-match live, Boston Bruins mot Edmonton Oilers. Matchen blev ett målkalas och till slut lyckades de regerande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins vinna matchen, men det som var allra mest häftigt var inramningen. Vilken atmosfär! Jag får ståpäls bara jag tänker på det.

Thanksgiving är en stor sak i USA och det blir ett extra lov för oss utbytesstudenter i slutet av november. Många påbörjade sin Finals-hysteri, men jag åkte istället på roadtrip till New York, Washington och Philadelphia. En vecka av ideligen nya, makalösa upplevelser, som jag inte har tid att berätta om här. Jag säger istället bara, det måste upplevas!

Men vad anser jag då var bäst respektive sämst? Här kommer mina topplistor med de tre bästa respektive sämsta sakerna med min termin i USA.

Topplista sämsta

1. Maten – Att äta hälsosam och god mat på ett amerikanskt universitet är inte lätt, vilket tyvärr också syns på min kroppsform.

2. Alkohollagar – Jag tycker vi har märkliga lagar i Sverige, men USA är det till och med ännu värre. Tack och lov att jag är äldre än 21 år.

3. Läget – Det är häftigt att bo på ett campus mitt ute i ingenting i ungefär två veckor, sedan är det bara jobbigt!

Topplista bästa

1. Reseavstånden – Du kan nå fyra av världens häftigaste städer (New York, Boston, Philadelphia och Washington) inom bara några timmar från Storrs, CT. Det är häftigt!

2. Människorna – Amerikaner är ett öppet och tillmötesgående folk. De alls inte så ytliga som många säger!

3. Upplevelserna – En utlandstermin ger dig så mycket erfarenheter som du alltid kommer ha med dig. Åk på utlandstermin, det är värt det!

Som avslutning vill jag bara citera Good Riddance av Green Day ”It’s something unpredictable, but in the in the end it’s right. I hope you had the time of your life”. Jag hade i alla fall!

En vecka kvar…

…till LUUP:s deadline den 1 nov för att söka utbytesstudier (man kan söka genom ERASMUS eller institutionsavtal också, och de har andra sökperioder och partneruniversitet). Om du vill utomlands till nästa höst är det med andra ord hög tid att börja fundera på vart. Eller, snarare, börja arbeta hårt på din ansökan, för det är mycket jobb! Räkna med att sätta av åtminstone flera dagar.

Kanske visste du redan detta. Vad du kanske däremot inte vet är var på prioriteringslistan du ska sätta Singapore, om ens någonstans. Jag ska härmed försöka underlätta för dig.

UConn – USA:s bästa basketuniversitet

Hej allihopa hemma i Lund!

Saknar er så, men än är det några månader kvar till jag återvänder till Lund, nationerna och EkonomiCentrum. Veckan som gått har varit homecoming week vilket har inneburit att Campus har varit fyllt med aktiviteter och happenings. Till exempel var det en parad förra helgen, som jag tyvärr missade på grund av plugg för midterms. Givetvis lyckades jag pricka in en kraftig förkylning och har därför missat en hel del av händelserna. En del har jag dock upplevt. LipSync ägde rum i torsdags, vilket är en danstävling där olika fraternities och sororties tävlar mot varandra med underhållande dansnummer samtidigt som de mimar till musiken. Låter kanske fånigt, men det var faktiskt riktigt underhållande att se. På fredagen ägde First Night rum vilket är en presentation samt uppvisning från basketlagen i Gampel Pavilion, UConns hemmaarena som tar över 10 000 åskådare. Det var knökfullt och vi fick se en galen show med dunktävlingen som höjdpunkten. Kolla in den!

UConns basketbollag för herrar bäst i USA då de vann det nationella mästerskapet förra året och mycket tyder på att de kommer kämpa där uppe även i år. Andre Drummond i klippet är bara 18 år! Damerna är också ledande i landet.

På lördagen besökte jag homecomingveckans höjdpunkt, amerikanska fotbollsmatchen mellan USF från Florida och UConn. Amerikansk fotboll är en extremt långdragen och seg sport att kolla på, men i rasslet från tusentals personer viftandes med sina nycklar för att störa motståndarnas koncentration och höja de egnas moral såg jag dock tjusningen med sporten. UConn vann givetvis matchen med 16-10 och efter det var det givetvis party som gällde, trots att hostan från tidigare i veckan inte riktigt lagt sig. Det är ju inte homecoming varje vecka!

I nästa vecka kommer mina kära föräldrar över, vilket kommer bli ett glatt återseende! Då ska jag visa dem Campus samt hänga i NYC med dem. Jag lovar att uppdatera er om händelserna under nästa helg i mitt nästa inlägg! Kan redan nu informera om att jag har ishockeybiljetter till Boston Bruins mot Edmonton Oilers den 10 november. Det kommer bli grymt!

Med varma hälsningar (även om vädret nu börjar bli kallare)

Erik Raita, LUPEF:are i exil

Erik i Connecticut

Hej alla LUPEF:are!

Nu har det snart gått sex veckor sedan jag påbörjade mitt livs första USA-resa och det för att studera vid University of Connecticut i mitten av området som kallas New England. Campuset är beläget i Storrs, en stad med ca 10 000 invånare. När vi jämför det med att University of Connecticut med sina sex Campus totalt har 30 000 studenter, är det lätt att förstå att allt kretsar kring studenterna här. I detta har Storrs och Lund likheter, men där slutar också likheterna. Utelivet till exempel är helt annorlunda mot Lund. När hälften av studenterna på campus inte har åldern inne att dricka alkohol blir smygdrickandet, hemmafesterna och privata tillställningar där vem som helst kan betala för att komma in lösningarna. Campuset har totalt tre stycken barer och egentligen ingen av dem har ett dansgolv att tala om. Väldigt annorlunda från nationslivet i Lund med andra ord!

Studierna här är också väldigt annorlunda. Du läser dina kurser parallellt med varandra under hela terminen och för att studera heltid läser du 15 credits, vilket innebär att du har fem olika kurser varje vecka. Eftersom jag konsekvent valt finanskurser får jag en röd tråd i mina studier, men det kan också vara förvirrande då t.ex. Financial Markets and Institutions ibland kan vara väldigt likt Global Financial Management. Jag trivs bra med föreläsningssättet här då det i mycket stor utsträckning handlar om diskussion och verklighetskoppling, även om kunskaperna vi får i Lund nog ligger på en lite djupare nivå. Min bedömning är att du förväntas kunna mer detaljer och arbetssätt när du tar din examen i Sverige jämfört med USA där sådana saker i större utsträckning lärs ute på företagen. Examinationerna är också annorlunda här än i Sverige. Absolut vanligaste sättet att examinera är flervalsfrågor och en föreläsare sade till och med öppet på föreläsningen att han aldrig examinerar genom essä därför att han inte tycker om att läsa essäer.

Men inte åkte jag väl halvvägs runt jorden för att gå på galna, och ack så trevliga, hemmafester eller för att studierna är så annorlunda här jämfört med hemma? Nej, så klart inte. Jag ville ju uppleva ”the land of the free and the home of the brave” och redan under mina första veckor här jag hunnit med följande: sett Empire State Building och Madison Square Garden, firat Labour Day i de italienska kvarteren i Boston, besökt en äkta countrykonsert med patrioternas patriot Toby Keith, promenerat hela Freedom Trail i Boston, bott på ett sunkigt hostel i Hartfords förorter (känd som en av östkustens farligaste städer) och mycket, mycket mer. Men allt detta får jag berätta om någon annan gång för nu ska jag fortsätta mina studier inför mina tre Midterms i nästa vecka samt planera min Thanksgiving-resa till New York, Washington och Philadelphia i slutet av november.

Med vänliga hälsningar

Erik Raita, LUFEF:are i exil

Tim i Singapore

Hej, lah!

Dagarna har flugit iväg märker jag efter en blick på almanackan — jag har snart varit i ”The Fine City” i två månader! Sedan jag klev på tåget mot Kastrup i slutet av augusti har så oerhört mycket hänt, både bra och dåligt, roligt och tråkigt, vackert och sorgligt. Det har varit stressigt och avkopplande, varmt och kallt, frustrerande pch stimulerande. Kulturkrock, kulturchock, kulturskrock och kultur-ihop-plock. Jag skulle inte byta bort något av det för allt i världen.

Jag kom hit tack vare LUUP (tack LUUP!) genom deras utbytesprogram (skynda dig och sök, deadline är 1 nov om du vill plugga i Asien, Latinamerika, Nordamerika eller Mellanöstern ett år från nu). Efter många om och men läser jag nu åtminstone nästan alla de kurser jag vill på Department of Geography vid National University of Singapore. Som ni förstår fungerar varken ansökningssystemet eller själva studerandet som i Sverige. Man läser tre till fem kurser — moduler — parallellt och man kan inte vara säker på vilka dessa blir förrän ett par veckor in på terminen! Jag vet att det är så här det funkar i flertalet länder men jag var ändå ganska oförberedd på omställningen när det väl kom till kritan. Tutorials (seminarier) i vitt skilda ämnen hålls varje vecka och inlämningar, midterms och finals har en stark tendens att klumpa ihop sig obehagligt nära varandra. Men man kommer in i det och kanske är det till och med bra träning inför arbetslivet. Dessutom är de singaporeanska studenterna och lärarna oerhört hjälpsamma och förstående. Ett tydligt exempel på detta är det oerhört varma (i dubbel bemärkelse) välkomnande vi fick, vars motsvarighet(er) jag inte tror Lund bjuder på tyvärr. Kanske dags att bli internationell fadder och göra något åt den saken?

Men skolan är bara en del av terminen här. Det viktigaste är att uppleva landet och kulturen och ta chansen att se sig för i Sydostasien. Med så korta avstånd i den tätpackade staden, en av världens mest multikulturella demografier och utomordentliga förbindelser av alla de slag radiellt utåt mot paradisöar, bubblande storstäder, äventyr av alla de slag (till en billig peng) och kulinariska våghalsigheter — ja då har man bra förutsättningar även för fritid.  

Just nu vill jag inte säga så mycket mer än detta plus att jag starkt rekommenderar alla att studera utomlands, inte minst i Singapore. Det är en upplevelse för livet som om den inte skulle berika min karriär åtminstone har berikat min själ. Vill ni läsa mer om Singapore och livet som student där lovar jag att skriva här någon mer gång. Tills dess får ni stilla er längtan med en längre artikel om Singapores politik i nästa nummer av Panoramas pappersupplaga — stay tuned!

/Tim Isaksson

foton: Agnes Leijonhufvud

PS. Singapore kallas The Fine City för att de, helt i led med sina stränga lagar, har bisarra bötesbelopp för det mesta. Vill du cykla genom en tunnel? 1000 S$ tack. Dricka eller äta på tunnelbanan? 500 S$ blir det ja. Glömde du spola på toaletten? Rensa spargrisen (och skyll dig själv för tusan). Tack och lov upprätthålls dessa inte särskilt noga. Ungefär som lagen mot att korsa gator utanför övergångsställen eller den brittisk-kolonialistiska lagen mot oral- och analsex alltså. Däremot får du leta länge för att hitta någånstans att köpa tuggummi, och gaybröllop diskuteras inte ens. 

PS2. Nej, jag vet fortfarande inte riktigt vad singaporeanernas favoritmeningssuffix ”lah” betyder, men ibland är det trevligt och ibland är det otrevligt. Däremot är det alltid ett skönt exempel på deras väldigt säregna ”singlish” som kan vara det roligaste på lange.

Viktoria i Strasbourg!

2011-09-05

Har äntligen kommit ner till Strasbourg!

Jag har fått en plats på ett erasmus-utbyte på Institut d’Etudes Politiques de Strasbourg, alltså det som typ motsvarar Statsvetenskapliga institutionen på Eden. Jag ska läsa lite olika kurser i statsvetenskap, juridik, ekonomi och historia och det mesta har såklart en koppling till EU. Strasbourg som ligger i regionen Alsace på gränsen till Tyskland är en hyfsat stor stad med ca 272 500 invånare. Det är en jättevacker stad med en kanal som rinner igenom och broar med blommor på överallt.

Alla kurser här är på franska såklart för det är väl ingen som har hört talas om fransmän som gillar engelska. Men det är ju på ett sätt det som gör det spännande tycker jag. Att kastas in i en helt ny verklighet med ett språk som man kan lite sådär och bara pröva sina vingar. Nu låter detta kanske som en ganska läskig upplevelse och i början är det ju lite så men alla här är verkligen jättesnälla och hjälpsamma. Det finns t.ex. flera studentorganisationer vars enda uppgift är att ta hand om internationella studenter och hjälpa till med att ordna boende och de fixar med massa aktiviteter och utekvällar. Det är på ett sätt lite som Lupefs novischutskott fast lite mer franskt

Än så länge så läser jag bara franska (en gratiskurs som universitetet tillhandahåller), kurserna i statsvetenskap börjar först den 19 september. Det är alltså en ganska sen terminstart om man jämför med Sverige.

Har tyvärr inte hunnit upptäcka så mycket av Strasbourg än mer än att det verkar vara en väldigt mysig stad och så. Ikväll ska vi dock ut med erasmusstudenterna och dricka öl, det ska bli nice. Så vi får helt enkelt se vad som händer här näst J

A tout à l’heure!